torsdag 5 november 2009

Underverken själva

Veronica, Rebecka och Benjamin. Så heter dom, de tre underverken. Det bästa jag åstadkommit i mitt liv faktiskt. Ja, jag har ju inte gjort det själv, jag hade mycket god hjälp av min make, Per.




För att jag och dom (och alla andra som vill) ska kunna minnas några små anekdoter från deras uppväxt så tänkte jag nu börja skriva ner det här. Det finns förstås redan en del godbitar som är nedskrivna här och där, så får väl se om jag kan blanda med både gammalt och nytt.

Veronica - född 2002. Karolindabecka, lilla damen, kärt barn har många namn.Vetgirig och ständigt funderandes ung dam som inte låter något passera utan att hon håller koll. Såhär såg hon ut när hon föddes efter igångsättning på långfredagen i påskveckan år 2002.

Rebecka - född 2004. Lillasyster (men numera också storasyster), som enligt storasyster skulle heta "Susanda". Den bekymmersfria, glada, Rebecka som liksom flyter fram i livet. Ibland i sina egna tankar, oftasts sjungandes på någon sång. Hon såg ut såhär när hon föddes ganska odramatiskt på morgonen dagen före nationaldagen år 2004.

Benjamin - född 2008. Tålmodig mem ivrig. Ständigt med glimten i ögat. Familjens vallhund som samlar ihop flocken på sitt eget charmiga sätt. Han såg ut på detta viset när han föddes efter dramatiskt kejsarsnitt på storasyster Veronicas födelsedag den 29:e mars år 2008.

Nu, i november 2009, bor vi i en villa (kedjehus) i Viksjö, Järfälla. Nyinflyttade efter att vi bott de senaste 8 åren i Mörtnäs på Värmdö. Regnet smattrat på rutan utanför. Barnen sover sött, men nu är det bäst att man somnar själv. Det är inte alltid det blir en hel natts sömn...